Tack för alla tankar i mitt förra inlägg, jag tycker att det är skönt att sätta ord på mina tankar, det gör det lättare att komma fram till ett beslut, vilket jag har gjort...
Jag tänker ta en medelväg. Jag ska försöka jobba 60 % ett par månader genom att ta ut kompledigt och ansöka om någon dags tjänstledigt. Dessutom har vi två härliga lov här framöver. Då kommer jag att få tid och kraft till att påbörja min resa i att förverkliga mina drömmar om att starta eget. Jag vill verkligen göra det här, jag kommer inte att bli rik på pengar men jag kommer att bli rik på LIVET och det är värt SÅ mycket mer!
Pengarna eller Livet... = )??? Startar jag eget kanske jag kan kombinera ihop det = )!?!
Igår hade vi en fantastiskt härlig kväll på melodifestivalen! Det var SÅÅÅ himla roligt! Vi alla i publiken var mycket stolta över att ha melodifestivalen i vår stad för första gången och stämningen var på topp! Det blev extra bra när de som jag höll på gick vidare till Globen och fick sjunga igen = )!!! Vi är mycket nöjda med vår upplevelse och vi fick ett härligt minne för livet = ).
Idag har vi firat alla hjärtans dag med lite presenter, god mat och fika. Vi har haft en jättemysig heldag tillsammans hela familjen. Vi tog en tur i skidspåret och njöt av den härliga solen som kikade fram.På eftermiddagen bjöd mamma på semlor, hennes semlor är SÅÅÅ goda....mums!
Nu är det bara att ladda om för en ny vecka! 
Melodifestivalen är här i vår stad för första gången = )!!! Nu är det glitter och glamour i hela stan! Överallt har melodifestivalen smugit sig in, det är olikfärgade lampor i rondeller, musik och gröna spotlights när man tankar, artister i matbutiken, små ljusballonger i luften, limousiner på gatorna, festivaltält, stadshotellet har intagits av artisterna och hela stan är i festivalyra. I skolan har vi ballonger och shlagermusik på lektionerna, och imorgon glittrar vi både elever och lärare, här ska firas = )!!!
På lördagkväll ska vi vara DÄR och titta på Melodifestivalen live = )! Det ska bli SÅÅÅ kul! Jag ska vinka till er alla i rutan = )!
LEDIG ONSDAG
Idag är jag och Ebba hemma och är lediga. Det är underbart att vara ledig mitt i veckan. Med mitt förra tankesätt hade det här aldrig förekommit. Då jobbade jag fullt och var sen ledig fullt, alltså ledig fredag, inget mellanting. Tack och lov är jag mycket klokare nu och har ledigt mitt i veckan, vilket gör att jag aldrig hinner komma upp i varv.
Det är SÅÅÅ skönt att ha nya krafter!!! Nu kikar solen fram, så härligt = )!!!
UTMATTNINGSSYNDROM
ATT BLI TVUNGEN ATT STANNA UPP...
TACK alla ni goa för all er omtanke, åh vad det betyder mycket och det värmer SÅÅÅ! Jag är så glad över att jag började blogga. Jag har fått så många härliga goa bloggvänner som ger mig så mycket värme, ni betyder jättemycket!!!
Jag har nu VILAT några dagar och jag börjar få nya krafter. Jag är vid gott mod men mycket trött. Jag jobbar 75% och det känns för mycket just nu, jag hinner inte återhämta mig tillräckligt. Utmattningssyndrom/utbrändhet kan sitta i upp till 2 år, men från försäkringskassan är ju alla friska efter 1 år och efter det är det bara att kämpa på, oavsett om man skulle känna sig dålig, de har ju beslutat att alla är friska efter 365 dagar!
Mitt syndrom är ändå en lindrig variant av sjukdom, den går ju att vila bort och jag kommer att bli bra, även om vissa sviter kommer att sitta kvar livet ut. Men jag behöver mycket vila och skulle må så bra av att jobba 60%. Men det är stopp från försäkringskassan, jag är friskskriven nu. Jag har det ändå lindrigt mot andra med allvarliga sjukdomar, det är inte lätt att inte fungera i dagens Sverige, jag känner med er alla som är i en värre sits mot för min!
Att drabbas av utmattningssyndrom kan ju tyckas att man borde känna av innan det går överstyr. För mig handlar det om lång tid av att lägga mer och mer uppgifter på mig själv, när jag hade klarat en viss nivå kunde jag ju lägga på mig lite till... Jag var sällan nöjd med mina prestationer, jag kunde göra det bättre. Jag ville göra mycket mer än jag hann med. Att vara uppe i varv blev ett normaltillstånd och jag såg det inte som något konstigt.
Så här fungerade jag både på jobbet och hemma. Var det tipptopp hemma funderade jag varför jag inte hade hunnit med strykhögen, bakningen och annat som inte blev gjort. Alla andra fixade ju det... !?! Jag blev dålig på att se det jag gjorde och det jag var bra på. Min arbetsbelastning på arbetet var FÖR hög, jag hade min klass med klassansvar, specialundervisning av en annan stor grupp, plus extra engagemang för en elev med särskilda svårigheter, hoppade över raster och gick direkt från det ena till det andra plus att jag hade andra extra arbetsuppgifter och jag jobbade bara 80%. Det hade varit flera omorganisationer på arbetet, jag hade fått ändrade arbetsuppgifter och det hade varit mycket personalindragningar. Jag gick hela tiden på högvarv, men hade inga rejäla stressymptom.
Jag gjorde allt för att få ihop tillvaron och nöjde mig inte med den enkla vägen, allt skulle vara på bästa sätt. På jobbet skulle jag ha en levande undervisning utan böcker, kreativt, pedagogiskt och individuellt. Hemma skulle det vara undanplockat varje dag och jag skulle hinna vara en supermamma. Jag märkte sakta att ingenting blev roligt, jag som hade varit en livsnjutare. Jag bara gjorde saker, strukturerade upp allt för att spara ännu mer tid, för att bli ännu effektivare. Sakta började jag känna att glädjen försvann...
Sen kom julen 2008 och jag fick jullov, min räddning, jag varvade ner, därefter kunde jag inte få tillbaks farten i livet igen, kroppen var helt slut. Jag slutade fungera och blev sjukskriven. Det var då allt kom, jag fick stora koncentrationssvårigheter, kunde inte titta på TV, inte läsa böcker, fick problem med minnet, tappade ord, hade hjärtklappning och spänningar i huvudet. Jag tappade initiativförmågan, kunde inte göra någonting här hemma, var helt orkeslös och allt gick SÅ långsamt.
Det blev ett års kämpande för att komma tillbaks i arbete igen. Jag var den typiska duktiga flickan som bränner ut sig. Vilket jag absolut inte tyckte när jag höll på att slita ut mig, jag hade ingen aning om att jag tillhörde den här skaran som skulle drabbas, jag var ju inte duktig! Jag har lärt mig SÅÅÅ mycket på det här året och skulle inte vilja ha det ogjort, idag lever jag ett lugnare och skönare liv. Jag är SÅ glad över att kunna vara tillbaks i livet igen, även om jag behöver göra små pauser och stoppa livet ibland. Jag försöker bli bra på att "DET DUGER"! Nu är jag bra på att ta hand om mig själv och jag samlar på tillfällen att njuta och få positiv energi.
STANNA UPP & TA HAND OM ER
KRAM LISE-LOTT
HJÄRTA
