VÄGEN MOT MITT STORA MÅL...

Ni som har följt mig på bloggen vet att jag är en lärare som är hemma pga utbrändhet sedan januari. Jag har ett långt tag nu jobbat med att komma tillbaks till skolan. I början kunde jag inte ens gå in på skolan utan mycket obehagskänslor, jag fick bara ångest, instängdhetskänslor och ville bara därifrån. Jag fick börja med att jobba mig tillbaks i små steg. Första steget var att tittade på skolan en bit ifrån, när jag kunde det blev nästa steg att gå in på skolgården, när det var avklarat gick jag och tog i dörren, men klev inte in. Nästa steg var att kliva in innanför och sen gå igen. Ja, såna små steg har jag jobbat med. Det har varit delmål att ta sig in i personalrummet, gå i korridoren utanför klassrummet, kliva in i klassrummet, vara i klassrummet med barnen. Alla delmål har varit delade i många småsteg. Mitt stora mål har varit att kunna vistas i klassrummet själv med eleverna. Det har varit långsam takt framåt, och ibland har jag varit tvungen att backa något steg. Det har varit många tuffa steg på vägen mot mitt mål, men jag har varit envis och inte gett upp, jag har hela tiden haft klart för mig själv att jag SKA tillbaks.

I onsdags var det dags för den stora utmaningen! Jag skulle ha mina härliga goa elever - som jag har längtat efter - helt själv i klassrummet en liten stund. Jag gick med pirriga steg mot klassrummet och möttes av kramar och leenden från barnen. Jag klev in i det stora luftiga och ljusa klassrummet. Jag har inrett det i min stil så mycket som möjligt. Ni skulle känna igen stilen = ).Det är ombonat med en varm känsla blandat med en avskalad, stilren och lugn känsla. Jag är noga med att ha det lugnt för ögat, inga störande intryck för barnen. Rummet är jättefint med sina anor från en gammal skola, härligt höga fönster och högt i tak. Det är ett klassrum som det kändes lugnt och skönt att kliva in i. Jag stog med fjärilar i magen helt själv inför de glada och förväntansfulla barnen, de var lika glada att se mig som jag var att se dem. Stämningen var lugn och skön i klassrummet när jag pratade med barnen och talade om hur glad jag var att få vara där tillsammans med dem. Efter lite prat från mig var jag nyfiken på barnen. Så det bubblades från var och en av dem, de hade mycket att berätta. Hela tiden kändes det lugnt i mig och jag kände glädjen med att vara tillbaks där hos de härliga tvåorna. Jag känner mig SÅ STOLT och NÖJD!!!! Jag har lyckats ta mig till mitt STORA MÅL att kunna stå i klassrummet som lärare igen!!!

Jag blickar nu framåt mot augusti och målet är att jag då ska börja jobba 25 %. Utbrändheten har satt många spår i kroppen och själen. Det är fortfarande en hel del bitar att jobba med. Mer om det en annan dag. Jag är dock övertygad om att sommaren kommer att göra underverk med sin sol, värme och semester!!! Jag njuter av mina stora framsteg = )!!!

En stor kram från mig!!!