![]() |
Alla bilder från hemnet. |
onsdag 17 april 2013
lördag 7 mars 2009

I VÅRT FÖRRA HUS



Jag är den enda i familjen som har svårt att släppa vårt förra hus. Anders saknar inte förra huset, han ser bara rust, och det låg mycket på honom när det gällde snickrandet. Han har släppt huset från det att vi flyttade. Jag fick detta så bra förklarat för mig av vår personalcaoch. Hon sa att:


Här är några bilder på jobb vi hade kvar. Uthuset som hade garage var inte i bra skick, toalett och badrum var i behov av rust, källaren där tvättstugan fanns var kall och behövde fräschas till, Ebbas rum var på tok för litet, väggar behövde rivas och alla fönster behövde bytas, vi ville ha altan att sitta och njuta på. Hade vi fixat allt detta hade det ändå inte varit bra. Barnen hade inga kompisar i närheten, ingen bra skola och rusten tog för mycket tid, det var ett tungt hus, med mycket jobb, att bo i när vardagslivet skulle flyta på.
fredag 6 mars 2009


















Här får ni en första titt från vårt förra hus som är ett Drömhus. När vi köpte huset fanns inte glasverandan, det var en oisolerad tilltäppt kallhall. När vi började riva bort innerväggarna visade det sig att det hade varit en gammal glasveranda där från början. Det satt pärlspont bakom väggen och det syntes vart det hade suttit dörrar och fönster. Vi beslöt oss för att bevara husets ursprung och vi gjorde vår glasveranda efter hur den hade sett ut från början. Vi böt ut en stor bärande balk som var rutten, vi isolerade från golv till tak, gjorde nya väggar inuti och utanpå, la in golvvärme och sjöstensplattor, satte in nya fönster och hittade nya dörrar.
Pardörrarna köpte vi in på olika ställen, det blev mycket trixande med dem. Vi lät göra karmar hos en finsnickare, vi slipade och målade dem, de var inte raka och de blev inte täta, det fattades några fönster och vi fick sätta i nya. Sen blev de jättecharmiga! Hela glasverandan (som inte är riktigt klar på bilderna) blev otroligt fin och charmig, en underbar ingång.
I innerhallen rev vi bort ett par väggar för att få en helhet på huset som hade haft två lägenheter från början. Vi klädde nya väggar med 3/4 hög pärlspont (mycket fint tycker jag) och pärlspont i taket. Golvet slipades, lutades och vitsåpades.
De höga pardörrarna in till vardagsrummet fyndade vi i fint skick med karm på blocket. De fick bli vita. Vi satte höga lister i vardagsrummet, där finns det fin stukatur i taket.
Trappan slipade vi och målade vit. Hela trapphuset fick bli vitt. Golven på övervåningen vitmålades och vi satte höga lister i sovrummet. Alla väggar i huset fick ny ljus färg.
Det var en liten titt på det fina huset, som fortfarande finns i mitt hjärta. Men som jag berättade i förra inlägget valde vi att flytta från det här Drömhuset. Sedan barnen kom har vi fått tänka om, tiden till rust - som jag har tyckt varit roligt förut - finns inte på samma sätt nu. Vi flyttade till vårt nya färdiga hus som är enklare att leva vardagsliv i och som har barn på gatan, en bra skola i närheten och vi har nu mer tid tillsammans och egen tid. Jag gillar att fixa och visst målar och piffar vi, men vi har mindre projekt och det känns roligt att rusta för skojs skull i lugn och ro.
torsdag 5 mars 2009

- glasveranda
- dubbeldörrar
- stort bondkök
- vedspis
- braskamin
- gammal och ny pärlspont
- gammal vitmålad trappa
- stor gammal trädgård med stora äppelträd
- lekstuga och rutschkana

Efter 5 års rust hade vi lika mycket kvar; det var bl.a kvar att byta fönster, riva väggar för att göra större barnrum, bygga altan, rusta toa och badrum. Då kände vi att vi inte var beredda att offra så mycket tid till att rusta vårt hus, vi pusslade med tiden och ofta åkte verktygen fram efter åtta på kvällen, då man ska varva ner. Vi ville ge barnen mer tid, få egen tid och få mer flyt i vardagen, vi sökte livskvalitet och för oss var inte det att rusta. Vi har dessutom stuga som vi är i på somrarna, vi tycker om att åka skidor både på längd och utför, åka skoter och vara i stugan, vi gillar att promenera och springa och vi fick inte tiden att räcka till. Det var andra nackdelar i vårt Drömhus, det fanns inga barn i närheten att spontant leka med, ingen bra skola, en väg utanför som inte var barnvänlig, skog utanför och jag var mörkrädd, (vi hade inbrott i garaget och blev av med cyklar inne på gården).
Då dök vårt nya hus upp på Hemnet. Jag gick min Homestyling kurs och var inne på att kolla hur man kunde styla bostäder. Då hittade jag det här som såg helt färdigt ut och jag kunde inte släppa det. Vi gick och tittade och vi föll för vårt 60-talshus med raka väggar, allt var nyrenoverat, färdig altan under tak och det var ett funkishus med tvättstuga intill köket, det var ett enklare hus för vardagen. Mycket barn bor på gatan, en lugn gata där barnen kan cykla och leka, en bra skola och tryggt med grannar tätt inpå.
Det var inte enkelt att flytta, jag visste att jag skulle sakna vårt Drömhus, det var JAG. Men alla fördelar med det nya huset vägde upp. Barnen har det jättebra här, Anders och jag har fått mycket tid över att göra de saker som vi vill göra, vardagen har ett myckt bättre flyt här. Allt är enklare i vårt nya hus och vi har fått ett lugn.
Men det är väldigt svårt att inreda vårt nya hus, det finns inte samma charm som gör det enklare att få det fint. Jag har haft jättesvårt att få in rätta känslan och att bli nöjd. Vi har rustat lite, t.ex tagit bort ekgolvet och ekbänkskivor, så lite rusttid har vi lagt, men då med nöje och man behöver få bona in sig.
Bloggen har varit min räddning, att lägga ut bilder och se att det är ganska bra här i vårt nya hus, plus alla era kommentarer, oj vad det har stärkt mig. Jag var "ett" med Drömhuset och när vi flyttade hit tappade jag bort mig själv, men genom bl.a bloggen har jag fått upp självförtroendet lite och att det faktiskt kan vara fint här utan dubbeldörrar, glasveranda, vedspis....
I nästa inlägg kommer jag att bjuda på en visning inne i Drömhuset.